Var åren vi hittade tillbaka till vår makt.
Då orden ”power to the people”

Blev verklighet.

Hur gjorde vi det?

En gång i tiden fanns det något som hette länder. Stater.
De hade namn så som USA, ISRAEL, SVERIGE och FINLAND.

Vi gav oss själva till dessa fiktiva sammanslutningar.

Och vi älskade dem, mer än vår nästa.
Var dem mer trogen, än vår nästa.
Så i de fiktiva sammanslutningarnas namn,
Stängde vi in- och ut varandra.
Dödade varandra.

Men vi såg inte det.
Till en början.

För det var ju inte vi, som gjorde det.
Det var USA, det var TYSKLAND, det var
sammanslutningarnas galjonsfigurer.
Biden, Hitler, Netanyahu, Kristersson.

Det var deras fel att bomber fälldes.
Att Agda på boendet inte får tillräckligt 
med mat, kärlek och omvårdnad.

Det var innan vi började se våra egna händer.
Använda dem.

Det var innan händerna släppte vapnet.
Då när du stod framför din nästa.

Och du hade fått sagt dig av sammanslutningen att
det var att döda eller bli dödad.

Men du förstod där och då,
att döda din nästa.
Är att döda dig själv.
Så du släppte vapnet.
Mötte det okända.
Och vi föddes på nytt.

Händerna tog sig tid att stryka Agda på kinden.
Och händerna tog varandra i hand